Fara o färde
Hoppsan, vad händer?? Jag har tredarsledigt!!! Både Nicke och jag är förvånade, känns som om det var år och dar sedan (fast jag tror det var senast i november). De senaste veckorna har Nicke och jag konverserat enligt följande:
Nicke: Är du ledig imorgon?
Jag: Nej
Nästa dag
Nicke: Är du ledig imorgon?
Jag: Nej
Osv. Men jag hade faktiskt ledigt nyårsdagen... En dag dära, och en dag hära. Gick jättebra på nyår, vi åt som aldrig förr och försökte dricka lite olika saker, slutade med att vi gäspade oss fram till tolvslaget och gick sedan lättade till sängs.
Men ikväll tog/tar vi igen oss lite.... för egen del kallas det irish coffee... fast utan farinsocker och med för mycket whiskey upptäckte jag, kommer antagligen märkas om en stund.
I am the One and Only
Whoohooo snart är det nytt år! Frågan är om jag kan lämna det som varit med gott sinne? 2007 var och är året som rungade ganska bra:
Jag tror att the One and Only får avsluta min resumé av mitt 2007. Den får symbolisera mina framgångar och egenheter under året och vara min version av "jag är duktig jag!" i gott och väl ett dygn till.
För er som inte minns eländeslåten:
http://www.youtube.com/watch?v=EJxxYlcN0Is&feature=related
Nyårslöften då... ? Jag har lovat mig själv att avlägga löften som jag vet att jag kan hålla.. dessa lyder som följande:
Så, det får duga!
Nu ska jag till sängs och vila upp mig inför ett dagspass på jobbet... Går bara till 13.30 och sen blir det partaj!
- I januari var det äntligen dags, socionomexamen togs emot med öppna armar efter 3,5 års slit
- I februari fyllde min blivande 30 år... och jag och Tess hade våra vinkvällar 1-2 gånger i veckan
- I mars pluggade jag alltför mycket, sökte sommarjobb och fick det och var alltjämt galen.
- I april var jag ledig i 1,5 vecka. Sanna mina ord, jag var ledig för första gången på flera år!!
- I maj var vi på 90 -60 -30 -2o-års fest... men innan det så förlovade vi oss, började planera bröllop och fick skavsår av ringarna innan vi och fingrarna anpassade sig efter det nya.
- I juni tog jag körkort och så flyttade vi från Umeå till Skultuna.
- I juli.... usch.... jobbade jag bara. Jooo, sökte i min enfald en tillsvidare-tjänst jag aldrig trodde jag skulle få.
- I augusti... jobbade jag... och fick förlängt på mitt vik... Tror jag badade en gång
- I september trodde jag att jag skulle fixa jobb och plugg på heltid vardera lätt som en plätt. Jag gav upp plugget ganska snart och kände mig som en flopp. Sedan har jag för mig att det var i början av september jag blev erbjuden tjänsten jag hade sökt. Och förlängt på andra jobbet i ett år.
- Men jävlar, nu håller jag på att glömma vikariefesten vi hade i september.. Holy Moly!!!
- I oktober tackade jag för mig på Särskilda omsorgen, lämnade min roll som vikarie och axlade en annan, betydligt skönare roll som fast anställd. Jag tog också tag i mitt shoppingmissbruk som varit sorgligt lidande sedan våren. Min kära mor vallfärdade ner för att jag skulle komma igång ordentligt och stötta mig genom de första lyckorusen.
- I november var jag en hejare på att ta bilen till jobbet tills jag höll på att krocka med en galning.
- I december.. huvva huvva huvva... Julbordet med jobbet.... jag bowlade för första gången på flera år och var alldeles lyrisk över att jag inte hade gjort ont... (kan tro det, jag tror anledningen stavas V I N), jag hade ett alldeles för tungt klot som jag envisades med att ha, tappade det flera gånger men jag var ändå (med tanke på omständigheterna) riktigt bra. Vidare var jag upp på scen och sjöng karaoke så till den grad att jag inte törs gå till det där stället nå mer. Även om jag var långt ifrån värst den kvällen. Tog bland annat tonerna till the One and Only och jag bara undrar, var är min sk ödmjukhet? Min självironi brukar innefatta nedvärderingar av mig själv, inte egofixeringar...
- I december var det även dags för hälsoprofil, lånelöften och jakt efter lägenheten vi ska köpa... Lägenheten blir förhoppningsvis av under 2008, frågan är bara om jag om ett år är fru eller fröken och hur i hela friden jag överlever en ordentlig semester!
Jag tror att the One and Only får avsluta min resumé av mitt 2007. Den får symbolisera mina framgångar och egenheter under året och vara min version av "jag är duktig jag!" i gott och väl ett dygn till.
För er som inte minns eländeslåten:
http://www.youtube.com/watch?v=EJxxYlcN0Is&feature=related
Nyårslöften då... ? Jag har lovat mig själv att avlägga löften som jag vet att jag kan hålla.. dessa lyder som följande:
- Jag ska fortsätta dricka kaffe
(måttligt) - Jag ska fortsätta dricka whiskey (det är ju faktiskt vin som gör att man bowlar åt fel håll och sjunger karaoke)
- Jag ska ha semester
Så, det får duga!
Nu ska jag till sängs och vila upp mig inför ett dagspass på jobbet... Går bara till 13.30 och sen blir det partaj!
Kick ass granne!
Så har man då varit på julbord med jobbet. Givetvis åt jag alldeles för mycket, och snudd på drack för mycket också - kan bara symboliseras av det faktum att jag var jätteglad över att jag inte hade ont i min dåliga axel när jag bowlade... men så här i efterhand är det bara att inse att alkoholen hjälpte till... aj aj aj.. men kul var det! Jag tror jag bjöd på en rejäl show när jag tappade klotet så det for bakåt några gånger! Sedan var jag upp och sjöng också - å fan vad illa det lät. Huvva. Huvva. Som tur var så hade jag bara en arbetskamrat kvar i byggnaden när det var som värst.
Idag är jag rejält hes, riktigt "farbror godis"-hes, huvva!
Dagen till ära har jag suktat efter julmust, chips och pizza men hittills fått nöja mig med pepparkakor och kaffe och en häftig diskussion i trapphuset mellan vår nye granne och en jehovas som gör sina rundknackningar (han har inte hunnit till oss än och jag har informerat Nicke om att vi INTE är hemma så nåde om han öppnar dörren). Fan, min granne rockar fett, de har munhuggats i snart en timma nu och grannen har otroligt genomtänkta frågor och svar till den där stackarn som vågar sig på att knacka runt här.
Å nej nu tog samtalet slut.. Nu är vi inte hemma längre!
Ska jag leva till 99 eller 99,5?
Long time no see...
Det jag gör just nu är att gå mellan jobb och bostad, eller gå och gå, åka däremellan snarare. Vad gäller det sociala livet ligger jag sorgligt efter och jag ber om ursäkt till alla familjemedlemmar och vänner som nog undrar om jag gått upp i rök. Jag SKA ta mig i kragen. Min vardag just nu: jobba, komma hem, somna i soffan, dricka kaffe och äta en massa onyttigt, lägga sig, vakna och dra iväg till jobbet. Sedan går det bara runt runt runt..
Fick order om att göra ett livslängdstest.. order eller order, det var en uppgift i förra kursen. Töntig kurs förresten, jag har i stort sett gäspat mig igenom den. Men men.. enligt livslängdstestet skulle jag som det såg ut då leva till 99. Riktigt bra tycker jag, men av någon sjuk anledning så fick jag feedback på 11 sidor med förslag på hur jag skulle kunna förlänga mitt liv. Va?? Det både räcker och blir över med 99 tack!
Glädjedödartestet kom minsann på hur jag skulle kunna leva till 99,5: sluta med kaffe!! Så jag ska ge upp det enda som får igång mig på morgonen för att leva ett halvår längre än beräknat...? Skulle inte tro det.
För att spinna vidare så ska jag nu göra en hälsoprofil genom jobbet... och jag ska tydligen vara beredd på att göra en del förändringar med mitt liv. Kan ju vara bra, en spark i baken kan behövas emellanåt. Med tanke på att hälsoprofilen ska utvärderas nästa år så har jag ju något att jobba emot.
Förresten... den 18 januari kommer jag vara pluggfri. Jag har äntligen insett mina begränsningar. Det räcker med det här jobbet, våra två väldigt väldigt storslagna planer, hemmalivet, katterna och att försöka åka och hälsa på familjen någon gång.
Det jag gör just nu är att gå mellan jobb och bostad, eller gå och gå, åka däremellan snarare. Vad gäller det sociala livet ligger jag sorgligt efter och jag ber om ursäkt till alla familjemedlemmar och vänner som nog undrar om jag gått upp i rök. Jag SKA ta mig i kragen. Min vardag just nu: jobba, komma hem, somna i soffan, dricka kaffe och äta en massa onyttigt, lägga sig, vakna och dra iväg till jobbet. Sedan går det bara runt runt runt..
Fick order om att göra ett livslängdstest.. order eller order, det var en uppgift i förra kursen. Töntig kurs förresten, jag har i stort sett gäspat mig igenom den. Men men.. enligt livslängdstestet skulle jag som det såg ut då leva till 99. Riktigt bra tycker jag, men av någon sjuk anledning så fick jag feedback på 11 sidor med förslag på hur jag skulle kunna förlänga mitt liv. Va?? Det både räcker och blir över med 99 tack!
Glädjedödartestet kom minsann på hur jag skulle kunna leva till 99,5: sluta med kaffe!! Så jag ska ge upp det enda som får igång mig på morgonen för att leva ett halvår längre än beräknat...? Skulle inte tro det.
För att spinna vidare så ska jag nu göra en hälsoprofil genom jobbet... och jag ska tydligen vara beredd på att göra en del förändringar med mitt liv. Kan ju vara bra, en spark i baken kan behövas emellanåt. Med tanke på att hälsoprofilen ska utvärderas nästa år så har jag ju något att jobba emot.
Förresten... den 18 januari kommer jag vara pluggfri. Jag har äntligen insett mina begränsningar. Det räcker med det här jobbet, våra två väldigt väldigt storslagna planer, hemmalivet, katterna och att försöka åka och hälsa på familjen någon gång.
Positivt just nu:
¤ Det är inte så dumt att vara tillsvidare anställd inom kommun trots allt!
¤ Jag har en sambo som förser mig med mat och matlådor
¤ Jag har en sambo som just nu är den ende som ordnar med våra weddingplans
¤ Mitt jobb känns jäkligt meningsfullt. I make a difference.
¤ Snart är det advent och jag får pynta! Katterna ser nog också fram emot det.. massor att riva ned!
¤ Snart är det advent och då ska det glöggas!
¤ Snart är det advent och jag får inviga vår nya adventsljusstake!
¤ Min symaskin är BÄST!
¤ Vi har fyra oöppnade kaffepaket (jag tror jag överlever helgen)
¤ Det är inte så dumt att vara tillsvidare anställd inom kommun trots allt!
¤ Jag har en sambo som förser mig med mat och matlådor
¤ Jag har en sambo som just nu är den ende som ordnar med våra weddingplans
¤ Mitt jobb känns jäkligt meningsfullt. I make a difference.
¤ Snart är det advent och jag får pynta! Katterna ser nog också fram emot det.. massor att riva ned!
¤ Snart är det advent och då ska det glöggas!
¤ Snart är det advent och jag får inviga vår nya adventsljusstake!
¤ Min symaskin är BÄST!
¤ Vi har fyra oöppnade kaffepaket (jag tror jag överlever helgen)
JAMES
Shit alltså. Första "riktiga" jobbveckan har symboliserats av KAOS och fullt ös. Men jag har varit hejdundrande lycklig kan också tilläggas. I kaoset finns en stor trygghet som jag anser kommer från vår chef och oss medarbetare som grupp. Det här känns bra. Jag var alldeles villrådig i fredags kväll när jag skulle köra hem, var nästan så jag inte ville gå därifrån - mest med tanke på att fredagens sorti innebar tredarsledigt. Jag kommer ju ha noll koll när jag går på igen på tisdag. Nä fy var jag är glad att jag tog det här jobbet :o)
Nog om det nu. Fokus måste istället få vila på min käre broder, Mr Oh So Tough som gärna bevisar sig med att bryta arm med folk. Grabben och hans ena kollega har tydligen letat land och rike efter källan till ett gäng jamningar. Till slut hittade de det här pyret under en buske:
Nog om det nu. Fokus måste istället få vila på min käre broder, Mr Oh So Tough som gärna bevisar sig med att bryta arm med folk. Grabben och hans ena kollega har tydligen letat land och rike efter källan till ett gäng jamningar. Till slut hittade de det här pyret under en buske:
Lillpyret fick efter lite om och men komma till mor och far, vilket alla tre verkar vara superlyckliga över. James är han numera döpt till och visst är han lite lik Felix? Om man bara skalar bort några kilon *host*
Hmm... eller inte....huvudfärgen stämmer iaf :o) Lite ledsen är jag iaf, kommer ju dröja innan jag får träffa lille James. Kanske i trettondagshelgen. Men så jäkla långt är det väl inte dit?
Hysteri
Äntligen ledigt må jag säga! Att man kan bli så av att starta en ny verksamhet... :o) På måndag börjar allvaret, det ser jag fram emot. Insåg att jag tycker riktigt synd om dem som inte får arbeta med den målgrupp jag arbetar med och kommer arbeta med. Själv mår jag toppen då, även om det är utmanande och slitsamt.
Invigningen var i torsdags. Le grand finale på förberedelse-eran?
Jag har inte varit så social på sista tiden. Idag har jag vägrat prata med folk sedan jag kom hem, behövde tid för att landa.
Idag var en dag som skruvade till sig ganska bra. Förvirringen var total när jag skulle hem idag och såg tre, på pricken, likadana bilar som jag och Nicke har. Inte mindes jag var jag hade parkerat heller så jag fick kila runt och kolla nummerplåtar tills jag hittade rätt. Det är skruvat! Tog mig ut ur stan och körde hemåt i godan ro, reflekterade över att jag var väldigt avslappnad och har varit det den senaste tiden jag kört bil. Det tar sig, tänkte jag. Givetvis möter jag lite längre fram på 90-sträckan en bilist i en tvär kurva som frenetiskt blinkar med hellyset och bredvid denne, alltså på min körbana, är det en (ursäkta språket) IDIOT som kör om i sjujäkla hög hastighet. Reflexerna tog över och jag väjde åt höger, bilisten bakom mig likaså, men det var farligt nära att vi hade krockat med den mötande omkörande.
När chocken hade lagt sig upptäckte jag att jag inte var i diket iaf, jag hade väjt in på en p-plats. Tack och lov för den! När jag väl vågade mig ur bilen tog jag ett varv och kollade så att den var ok och funderade på hur jag skulle berätta det för Nicke samt få honom att komma dit och hämta bilen, för just då tänkte jag aldrig aldrig mer köra bil. Meen så var det ju bilisten bakom mig som kom fram och började snacka, svor en massa över galningen, snackade renault, svor lite till, klagade över att han inte hade någon mjölk hemma så han kunde dricka kaffe, förbannade omköraren osv.
Sedan sa han: "jag ger mig fan på att den där jäveln inte blinkar när han ska ut ur rondeller heller!!" Då började jag hysteriskratta. Det är så sant, i Västerås är det nog en på 99 som blinkar ut ur rondellerna, det är lite djungelns lag överhuvudtaget i trafiken - trots att det brukar vara poliser här och var. Så fort jag ser någon som faktiskt signalerar så utgår jag från att det är en turist eller någon inflyttad. Jag bekände färg för karln, att jag funderade på att låta sambon hämta bilen (själv tänkte jag gå hem - cykelbanan och vägen är det iaf en bit mellanrum till) och fick en överförvånad blick tillbaka. "Varför det?! Du gjorde ju inget fel!!". Därefter följde en vidare föreläsning i ämnet "Klart du ska köra bil!"
Invigningen var i torsdags. Le grand finale på förberedelse-eran?
Jag har inte varit så social på sista tiden. Idag har jag vägrat prata med folk sedan jag kom hem, behövde tid för att landa.
Idag var en dag som skruvade till sig ganska bra. Förvirringen var total när jag skulle hem idag och såg tre, på pricken, likadana bilar som jag och Nicke har. Inte mindes jag var jag hade parkerat heller så jag fick kila runt och kolla nummerplåtar tills jag hittade rätt. Det är skruvat! Tog mig ut ur stan och körde hemåt i godan ro, reflekterade över att jag var väldigt avslappnad och har varit det den senaste tiden jag kört bil. Det tar sig, tänkte jag. Givetvis möter jag lite längre fram på 90-sträckan en bilist i en tvär kurva som frenetiskt blinkar med hellyset och bredvid denne, alltså på min körbana, är det en (ursäkta språket) IDIOT som kör om i sjujäkla hög hastighet. Reflexerna tog över och jag väjde åt höger, bilisten bakom mig likaså, men det var farligt nära att vi hade krockat med den mötande omkörande.
När chocken hade lagt sig upptäckte jag att jag inte var i diket iaf, jag hade väjt in på en p-plats. Tack och lov för den! När jag väl vågade mig ur bilen tog jag ett varv och kollade så att den var ok och funderade på hur jag skulle berätta det för Nicke samt få honom att komma dit och hämta bilen, för just då tänkte jag aldrig aldrig mer köra bil. Meen så var det ju bilisten bakom mig som kom fram och började snacka, svor en massa över galningen, snackade renault, svor lite till, klagade över att han inte hade någon mjölk hemma så han kunde dricka kaffe, förbannade omköraren osv.
Sedan sa han: "jag ger mig fan på att den där jäveln inte blinkar när han ska ut ur rondeller heller!!" Då började jag hysteriskratta. Det är så sant, i Västerås är det nog en på 99 som blinkar ut ur rondellerna, det är lite djungelns lag överhuvudtaget i trafiken - trots att det brukar vara poliser här och var. Så fort jag ser någon som faktiskt signalerar så utgår jag från att det är en turist eller någon inflyttad. Jag bekände färg för karln, att jag funderade på att låta sambon hämta bilen (själv tänkte jag gå hem - cykelbanan och vägen är det iaf en bit mellanrum till) och fick en överförvånad blick tillbaka. "Varför det?! Du gjorde ju inget fel!!". Därefter följde en vidare föreläsning i ämnet "Klart du ska köra bil!"
Summa sumarum: Jag satte mig faktiskt i bilen igen och tog mig hem till lilla Skultuna. Fick höra av Nicke att han minsann skulle ha tvingat mig att köra han också - för annars skulle jag aldrig mer ha gjort det, och det har han nog rätt i.
Ja, jag är hispig. Jag vet om det för jag är en självkritisk person. Nu är det iaf helg för egen del och jag ska sova ut imorgon. Det är mitt enda faktiska mål i helgen. Osocialiteten kommer nog hålla i sig ett tag till, ser fram emot en helg av lugn och ro; bara jag, Nicke och katterna. Tack för att det finns Paddy's
329 dagar kvar
.... tills vi gifter oss :o)
To be inredare or socionom
Det har gått en arbetsvecka av mitt nya liv.
Jag är nu ordinarie personal.
Högtidligt.... :o)
Veckan har innehållit teambuildning med psykolog bland annat... det var början på allt, och rätt början enligt min åsikt. Vi skapade en grund att stå på och kunde därefter ägna oss åt själva verksamheten. God dammit, vad det är mycket att göra! :o) Invigning nästa torsdag....
Jag är nu ordinarie personal.
Högtidligt.... :o)
Veckan har innehållit teambuildning med psykolog bland annat... det var början på allt, och rätt början enligt min åsikt. Vi skapade en grund att stå på och kunde därefter ägna oss åt själva verksamheten. God dammit, vad det är mycket att göra! :o) Invigning nästa torsdag....
Det här tar jag med mig till min nya arbetsplats "Assumption is the mother of all fuck-ups".
Känslan då? Ja vad ska man säga.... det är finemang i väntan på de boende... det är ju de jag vill arbeta med :o) Hysterishoppa och inreda, bygga ihop möbler... nej tack... bara till mitt eget hem! :o)) Visst är det kul, men jag tror jag har svaret på huruvida jag skulle bli inredare eller socionom.... inredning är helt enkelt inte tillräckligt "tungt" eller utmanande för mig :o) Lika bra att låta det vara en skitkul hobby!
Sedan så är jag ingen 8-17 person. Verkligen inte. Hujedamig, vad det är jobbigt att kliva upp tidigt varje morgon. Jag sitter och stirrar in i väggen tills kaffet är klart och sen börjar jag vakna i... sen går man ut till bilen, och här har det faktiskt varit frost nu och halka. Har minsann skrapat rutorna på bilen tre dar i rad. Positivt om det då, jag har hittat till alla platser vi har varit på i Västerås iaf, man I'm good! Det bästa av allt... jag har (tamigfan) fixat felfria parkeringar utan vare sig ångest eller oro inblandat. Lovande.
I helgen ska jag syyyyyyy och sova en massa! Nästa vecka kommer garanterat köra slut på mig :o) På måndag har jag lovat att fika med en kompis, och det SKA jag göra. Känns som evigheter sedan. Därefter har jag sett ut ett bord på ikea som jag ska köpa... och någon dag vore det bra att boka en festlokal, men när ska det hinnas med?
Vigsellokal är klar, så gott som, vi ska kolla in dem om en månad när allt är klart. Men jag tror det blir där iaf... vore riktigt riktigt nice!!!
Sedan så är jag ingen 8-17 person. Verkligen inte. Hujedamig, vad det är jobbigt att kliva upp tidigt varje morgon. Jag sitter och stirrar in i väggen tills kaffet är klart och sen börjar jag vakna i... sen går man ut till bilen, och här har det faktiskt varit frost nu och halka. Har minsann skrapat rutorna på bilen tre dar i rad. Positivt om det då, jag har hittat till alla platser vi har varit på i Västerås iaf, man I'm good! Det bästa av allt... jag har (tamigfan) fixat felfria parkeringar utan vare sig ångest eller oro inblandat. Lovande.
I helgen ska jag syyyyyyy och sova en massa! Nästa vecka kommer garanterat köra slut på mig :o) På måndag har jag lovat att fika med en kompis, och det SKA jag göra. Känns som evigheter sedan. Därefter har jag sett ut ett bord på ikea som jag ska köpa... och någon dag vore det bra att boka en festlokal, men när ska det hinnas med?
Vigsellokal är klar, så gott som, vi ska kolla in dem om en månad när allt är klart. Men jag tror det blir där iaf... vore riktigt riktigt nice!!!
SHIT och snus
Imorgon är det dags!!!!!!
Det jag fruktar allra mest är att ta mig dit. Hur i hela friden ska jag hitta??? Som det inte är nog är det såklart flera olika platser vi ska vara på under introduktionen och utbildningen.. och jag då, som har noll koll!!!
Givetvis har jag börjat fundera över min blotta existens och vad tusan jag kan tillföra. Hur fick jag det här jobbet? Borde jag inte ha tagit nåt jag kan, typ biståndshandläggare? Varför ska jag vara daredevil för?? Vadå min absoluta passion, det här går ju inte, backa tillbaka och ta den trygga vägen istället. Jisses.
Men va FAN. Ryck upp dig Carin!!! Är det inte ditt drömjobb för tusan?? Sluta vara en sån chicken!!
Satt och fräste över det förbannade spssskitsjävlaprogrammet idag och undrade vad tusan jag höll på med där också. Det hela slutade med att jag nu droppar den kursen så jag kan fokusera på jobb och bröllop. Important stuff. Jag vill ha ett liv också förresten. Lite meningslös tid när jag bara kan dega framför tvn. Tror jag kommer behöva mycket sånt nu.
Dagens ironi eller vad man nu ska kalla det:
Min m2b, ni vet, mannen som är bergsäker på att han ska dela sitt liv med mig och påstår att han kan tala om allt han vill för mig och blablabla.... han fick en snusdosa av sina kompisar när han åkte till åland... har han talat om det för mig? Nej. Fine, det kan jag leva med. Jag berättar inte när jag går över min dagliga rekommenderade koffeindos heller.
Nåja. Hur jag kom på karln.... jag klev helt sonika in i datorrummet, känner doften av snus, och inte bara snus... rapé!!! Den som jag snusade för flera år sedan! "Fan vad det luktar snus" säger jag högt och irriterat varvid färgen på Nickes ansikte raskt närmar sig rött... (typ bordeaux hehe) och han klämmer ur sig ett pipigt "ja". Därefter börjar han raskt försvara sig med att "han fick dosan av sin kompis" "han har inte alls försökt dölja det för mig, han såg bara ingen anledning att berätta" och min favorit "jag har inte alls gömt dosan!!!". Dosan låg förövrigt i en låda i datorrummet, längst bak och under en massa papper. Hmm. Och för att inte ha försökt dölja det för mig har han varit duktig på att ta snus när jag inte är i närheten. Vilken murvel. Var ju rena rama turen att jag kom på honom.
Rolig jäkel. Jag skrattade som bara den, tårarna rann när jag såg hans förnärmade min. Vad ska det bli av oss två egentligen??
Det värsta av allt: han vägrade ge mig en snus "för han hade så få kvar". Men jag tror han blev stött när jag började reta honom. Stackars karl.
Det bränns..
*gulp*
På måndag börjar mitt nya liv! Idag ville jag knappt gå upp ur sängen... det känns pirrigt, nervöst och spännande! De två första dagarna ska vi "lära känna varandra och bygga teamet" med hjälp av en psykolog.... jisses liksom! Tänk att jag får vara med om det här! Det känns så jäkla stort!!
Jag har haft ledigt i en vecka nu (helt otroligt, det är precis en vecka sedan jag slutade mitt förra jobb), mor har varit här och vi har shoppat loss och fikat loss, precis som tanken var. Det har varit grymt skönt att ha henne här, jag har helt slappnat av och bara haft kul hela tiden. For till moster en dag och gick på marknad - kom hem med två handväskor - en till jobbet och en till shoppandet; hehe.
Jag har klippt mig och tonat håret också, hittade inga jobbskor jag fastnade för men däremot en massa småsaker till hemmet och några plagg att ha på jobbet. Träffade en boende häromdagen och blev alldeles varm av mottagandet jag fick! Nog kommer jag sakna dem, definitivt.
Det känns som om det har luckrats upp nu, jag är glad och sprallig och ser ljust på framtiden. Förvisso är det min favoritårstid nu också, beror nog mycket på det. Att jag fick byta jobb gjorde nog det mesta. Nog för att jag trivdes på det andra, det var helt ok, arbetet med boendet var otroligt givande och jag lärde mig massor... men det var tungt att gå dit och jag mådde pest i augusti när jag gick med på att förlänga vikariatet. Jag är glad att jag inte behövde stanna där. Tänk om jag hade fått erbjudanden i omvänd ordning, då hade jag varit kvar där och missat den här chansen.
Näe skitsamma. Jag vill bara sy just nu! Fick en symaskin i födelsedagspresent och nu står den här och bjuder ut sig. Tyvärr har jag ingenting att sy än, vad ska jag göra? Hjälp!! Jag ska iof införskaffa jultyger snart så jag kan sy julgardiner. Julgardiner av jultyg, inte påskgardiner av jultyg. (Jag är bara såååå dryg). Sedan fick vi förlovningspresenter också, jättemysigt!
Felix ligger och sover i en kartong som det står "bort" på. Antar att han ville följa med morsan hem, de var ju som ler och långhalm hela veckan. Fan vad söt han är. Freddan har tagit tillbaka "sin" bäddsoffa (mor sov ju i den) och vaktar den noga. Vilka killar jag bor med. Nicke fällde en störtskön kommentar igår: "Vad skönt det var att ha din mamma här. Köket var kliniskt rent och jag behövde inte oroa mig för dig" Hmpf. Kanske säger en del om min sinnesstämning de senaste veckorna. Tack och lov att även skitperioder tar slut.
På måndag, på måndag...
På måndag börjar mitt nya liv! Idag ville jag knappt gå upp ur sängen... det känns pirrigt, nervöst och spännande! De två första dagarna ska vi "lära känna varandra och bygga teamet" med hjälp av en psykolog.... jisses liksom! Tänk att jag får vara med om det här! Det känns så jäkla stort!!
Jag har haft ledigt i en vecka nu (helt otroligt, det är precis en vecka sedan jag slutade mitt förra jobb), mor har varit här och vi har shoppat loss och fikat loss, precis som tanken var. Det har varit grymt skönt att ha henne här, jag har helt slappnat av och bara haft kul hela tiden. For till moster en dag och gick på marknad - kom hem med två handväskor - en till jobbet och en till shoppandet; hehe.
Jag har klippt mig och tonat håret också, hittade inga jobbskor jag fastnade för men däremot en massa småsaker till hemmet och några plagg att ha på jobbet. Träffade en boende häromdagen och blev alldeles varm av mottagandet jag fick! Nog kommer jag sakna dem, definitivt.
Det känns som om det har luckrats upp nu, jag är glad och sprallig och ser ljust på framtiden. Förvisso är det min favoritårstid nu också, beror nog mycket på det. Att jag fick byta jobb gjorde nog det mesta. Nog för att jag trivdes på det andra, det var helt ok, arbetet med boendet var otroligt givande och jag lärde mig massor... men det var tungt att gå dit och jag mådde pest i augusti när jag gick med på att förlänga vikariatet. Jag är glad att jag inte behövde stanna där. Tänk om jag hade fått erbjudanden i omvänd ordning, då hade jag varit kvar där och missat den här chansen.
Näe skitsamma. Jag vill bara sy just nu! Fick en symaskin i födelsedagspresent och nu står den här och bjuder ut sig. Tyvärr har jag ingenting att sy än, vad ska jag göra? Hjälp!! Jag ska iof införskaffa jultyger snart så jag kan sy julgardiner. Julgardiner av jultyg, inte påskgardiner av jultyg. (Jag är bara såååå dryg). Sedan fick vi förlovningspresenter också, jättemysigt!
Felix ligger och sover i en kartong som det står "bort" på. Antar att han ville följa med morsan hem, de var ju som ler och långhalm hela veckan. Fan vad söt han är. Freddan har tagit tillbaka "sin" bäddsoffa (mor sov ju i den) och vaktar den noga. Vilka killar jag bor med. Nicke fällde en störtskön kommentar igår: "Vad skönt det var att ha din mamma här. Köket var kliniskt rent och jag behövde inte oroa mig för dig" Hmpf. Kanske säger en del om min sinnesstämning de senaste veckorna. Tack och lov att även skitperioder tar slut.
På måndag, på måndag...
In payback-mood
Jag har inte druckit kaffe sedan måndagen den 17:e vilket nu har satt sina effekter. För så är det, det är givetvis kaffet, och inte magkatarren som är det primära problemet. Öh? Ok, men det är sant. Jag kan ta magkatarr, men jag kan inte ta ett liv utan kaffe. Helsefyr heller.
Det fina med att ha utbildningen jag har, analysegenskapen som är så jag, samt jobbet jag har är att jag kan tolka och förstå mig själv på hundra olika sätt. Jag har även blivit överparanoid och bergsäker på att jag, för närvarande, håller på att utveckla en personlighetsklyvning (eller så har jag alltid haft det - men realisten och snällingen av oss har flytt fältet).
Det är min sista vecka nu. Idag kom Elaka Carin fram. Objektivt sett kan jag skylla det på för lite kaffekonsumtion (nähä!!?) men subjektivt sett så tycker jag de förtjänar det. Idag var jag no mercy mot de som snackade skit om mitt majorlifedesicion (ska jag fortsätta som vikarie på en plats jag trivs bra på.. eller ska jag ta mitt drömjobb som också innebär fast anställning... hmm.. tough call).
Oj vad dramatiskt det låter. Nåja, det som hände var att jag hade en tonårsrevolution... eller möjligen så hade jag precis fyllt 3 år. Jag vägrade ta på mig några extra turer, krävde rast (min andra rast på fyra månader) och var allmänt kinkig. Fast inte mot de som varit schyssta och som jag diggar stenhårt förstås... i stort sett alla.
Det enda jag vill nu är att shoppa för kung och fosterland, dricka massa kaffe, shoppa och dricka kaffe, shoppa och dricka kaffe. Jag har lust att dra iväg imorgon men det skulle innebära att jag måste ta bilen vilket innebär att jag måste parkera. What the fuck. Om jag bara kunde nöja mig med att plöja stan liksom. Fönstershoppa tills morsan kommer hit.
Stackars mamma. Jag kommer att överrösa henne med frågor om hur i hela friden vi ska göra med mitt och Nickes bröllop. Jag försöker att tänka på viktiga saker som lokal, fotograf, hur många vi ska vara osv... men dummernöten tänker ju bara på färger!!!!! Hilfe hilfe!
Åtta pass
... kvar...
Jag har tagit små post-it lappar och satt upp, en för varje arbetspass jag har kvar, på whiteboardtavlan ovanför datorn. För varje pass jag avverkar drar jag bort en, hehe. Det är just nu enda sättet att hålla mig motiverad och härda ut. Jag vill ju bara börja med det nya! Jag har blivit en sådan besvärlig vikarie nu på sista tiden. Jag vägrar jobba extra. Visst, om det kör ihop sig ordentligt är det bara att hoppa in.. men bara om det är kris. Annars får någon annan ta det. Jag ska sluta, så det så! Carin Vikarie har gått hem och det finns inget nummer att nå henne på.
Imorgon får jag hämta ut mina nya goggles! Blir lite annat. I oktober ska jag iväg och klippa mig. I oktober kommer kanske mor hit också! Ska arbeta undan plugget också så att jag kan ha en vecka ledigt då, har annars fått till det emellan mitt nuvarande jobb och det nya. En vecka som jag bara ska vara ledig! Inget plugg och inget jobb!
Katterna har tokryck nu. Tacka fan för det, så länge som de (och jag) sov imorse. Nicke klev upp kl 5 för att han skulle till Arvika så då var allihopa vakna ett tag förstås. Sedan gick jag och lade mig.... Felx kom givetvis direkt (Felix går dit matte går, alltid) och ganska snart kom också Freddan! Heelt otroligt, han sover annars alltid på mattan bredvid sängen eller ute på balkongen. Kl 9 tänkte jag kliva upp, men då låg de ju där och såg så söta ut. Det var bara att ligga kvar... så runt elva fick jag kliva upp!
Jag har tagit små post-it lappar och satt upp, en för varje arbetspass jag har kvar, på whiteboardtavlan ovanför datorn. För varje pass jag avverkar drar jag bort en, hehe. Det är just nu enda sättet att hålla mig motiverad och härda ut. Jag vill ju bara börja med det nya! Jag har blivit en sådan besvärlig vikarie nu på sista tiden. Jag vägrar jobba extra. Visst, om det kör ihop sig ordentligt är det bara att hoppa in.. men bara om det är kris. Annars får någon annan ta det. Jag ska sluta, så det så! Carin Vikarie har gått hem och det finns inget nummer att nå henne på.
Imorgon får jag hämta ut mina nya goggles! Blir lite annat. I oktober ska jag iväg och klippa mig. I oktober kommer kanske mor hit också! Ska arbeta undan plugget också så att jag kan ha en vecka ledigt då, har annars fått till det emellan mitt nuvarande jobb och det nya. En vecka som jag bara ska vara ledig! Inget plugg och inget jobb!
Katterna har tokryck nu. Tacka fan för det, så länge som de (och jag) sov imorse. Nicke klev upp kl 5 för att han skulle till Arvika så då var allihopa vakna ett tag förstås. Sedan gick jag och lade mig.... Felx kom givetvis direkt (Felix går dit matte går, alltid) och ganska snart kom också Freddan! Heelt otroligt, han sover annars alltid på mattan bredvid sängen eller ute på balkongen. Kl 9 tänkte jag kliva upp, men då låg de ju där och såg så söta ut. Det var bara att ligga kvar... så runt elva fick jag kliva upp!
Nä nu gott folk, nu ska jag gå och lägga mig...
Menlöst och tokigt?
Blev duktigt irriterad och besviken idag. *morr* Det är tur att man kan "stänga av" menlösa diskussioner. Nästan i varje fall. Ventilerade till fader som ventilerade tillbaka - det är fint, två psykiatriarbetare som får och ger hjälp på samma gång. Har man två utbrända psykologer så är det bara att sammanföra dessa tu och vips så går det framåt... Haha, det är en affärsidé värdig politikerna!
Åh nu är jag menlös.
Jag är fortfarande lyrisk över mitt nya jobb. Ibland blir jag så till mig att tårarna nästan kommer. I nästa gör jag upp planer för vad jag ska hitta på när jag får min första "fasta" lön. Ikväll brände jag iväg en beställning på ansiktskräm och dylikt (jag ska nämligen börja mitt nya krämiga liv) men jag försvarar det hela med att jag snart fyller år (jajemän, nästa helg blir jag 16 *host host*) och borde få unna mig något.
Usch... vem kom på talet 23? Kunde man inte ha börjat med de höga siffrorna och sen gå nedåt? Typ börja från 100... och kommer man under nollan är det ju bara att sätta minustecken framför. Fasen vad ballt, jag är fylld med dumma idéer ikväll! (Ja, jag är så jäkla koffeinfull för närvarande)
Hade en rolig diskussion igår med mina gruppmedlemmar i ena kursen. Vi öste i vårt tycke fyndiga kommentarer över varandra och jag satt och garvade som bara den (Nicke fick nog och lämnade rummet till slut - kved fram något om huvudvärk)... frågan är hur mycket vi egentligen hann med i vårt flummande?
Åh nu är jag menlös.
Jag är fortfarande lyrisk över mitt nya jobb. Ibland blir jag så till mig att tårarna nästan kommer. I nästa gör jag upp planer för vad jag ska hitta på när jag får min första "fasta" lön. Ikväll brände jag iväg en beställning på ansiktskräm och dylikt (jag ska nämligen börja mitt nya krämiga liv) men jag försvarar det hela med att jag snart fyller år (jajemän, nästa helg blir jag 16 *host host*) och borde få unna mig något.
Usch... vem kom på talet 23? Kunde man inte ha börjat med de höga siffrorna och sen gå nedåt? Typ börja från 100... och kommer man under nollan är det ju bara att sätta minustecken framför. Fasen vad ballt, jag är fylld med dumma idéer ikväll! (Ja, jag är så jäkla koffeinfull för närvarande)
Hade en rolig diskussion igår med mina gruppmedlemmar i ena kursen. Vi öste i vårt tycke fyndiga kommentarer över varandra och jag satt och garvade som bara den (Nicke fick nog och lämnade rummet till slut - kved fram något om huvudvärk)... frågan är hur mycket vi egentligen hann med i vårt flummande?
Imorgon har kära systerdotter kalas... som jag missar förstås :-(
Nä, fy vale, god natt och sov så gott!
Hänt i veckan?
Igår var första dagen på länge som vi bara var hemma.... bortsett från ett besök på ica då förstås. Alla andra dagar när jag har ledigt är vi alltid ute på vift. Det är som på jobbet, man ska aktiveras hela tiden.
Vi har bland annat hunnit med en tripp till Örebro och Jönköping.... fan också, jag gillade verkligen utbildningen... men två år till?? Har visserligen möjlighet att ta det på ett år... men hallå!! Usch, jag har stora problem med min kunskapstörst och ständigt växande behov av att vidareutvecklas. Världen är bra liten i alla fall... träffade en kvinna som kommer från samma lilla ställe som jag; vi ska tydligen vara i samma arbetsgrupp i ena kursen!
Annars har det inte hänt så mycket.. jag har införskaffat lite blommor till lägenheten... äntligen! Vill dock ha fler... lite för lite än. Jag har även bokat tid för synundersökning... gaaaah... vill inte, men nödvändigt ont... Det och att man snart blir äldre... bah. Inte tycka om!
Ikväll är det fest :D Tjoho! Det behövs :D Skönt att få träffa lite kvinnfolk igen, haha, det är som det är att bara jobba med karlar :S Den stora frågan är såklart vad jag ska ha på mig, har jag ens några festkläder?
Dags att ta en kaffepaus nu och sedan ordna upp allt inför kvällen... kl 17 ska vi ju vara där borta :D
Min första lediga helg
Joppz nu har den kommit! Dunderlyx? Det är iof kul att jobba helg, men nu kunde den ju inte komma lägligare; jag är ensam hemma med kissarna i två hela dar :o) Nicke är på fisketur så det enda jag ska göra i helgen är att sova sova sova.... Schemat har varit duktigt späckat den sista tiden... eller sista tiden? Hela året har varit späckat över min förmåga.
Iof så ska jag dricka lite whiskey med en kompis ikväll, allt för denna dag då jag tydligen har namnsdag. Tioöringen trillade ner till slut, tog halva arbetspasset innan jag förstod varför alla grattade mig.
SKa väl ut och kolla läget med cykeln också... *morr* sablar vad den har muckat gräl de senaste veckorna. Igår tror jag tyvärr att jag lärde ungarna häromkring några nya, rätt så fula ord :-S
För övrigt har jag skadat mig i handen - uppenbarligen kan jag sälla mig till klantligan som inte ska hålla på med knivar. Dunderklantligan också, vem skadar sig när det är rötmånad?? Iof så skadade jag ju knäet också under en rötmånad för några år sedan.. it's my thing.
I augusti så ska vi ev åka och hälsa på lite familj och folk :o)) Ska bland annat förbi min vapendragare genom hela socionomutb om vi får till planeringen :o) Hoppas hoppas hoppas!!!
Jaja. Det är dags att fixa lite käk, hann inte med någon lunch idag - hann och hann - helt plötsligt var dagen slut och vi fick gå hem. Bye bye.
"Ugnen är där"
Visa ord från min livskamrat. Uppenbarligen har han glömt att jag faktiskt har bott här snart en månad jag med. Måhända att jag inte har lagat så mycket mat (tllfällena kan räknas på handens fem fingrar) men jag har ju för jösse namn BAKAT och därmed ANVÄNT ugnen. Ja se karlar.
Förövrigt är jag i ständig jakt på gardiner till vardagsrummet. Hilfe hilfe!
Pratade med röde broder igår också, även om det inte var menat. Ringde svåger - och en drucken paff broder svarade "Hur visste du att jag var här??!". Just det, jag och Nicke missar Björnfesten. För egen del är det tradition tror jag, jag jobbar alltid midsommar och Björnfesten. Alla andra helger också för den delen :o) Nåja, jag får fira på mitt sätt, har minsann jordnötter.. jojomen, akta er, för här går det livat till... :o)
Nä, nu ska jag ta och äta lite... förhoppningsvis hittar jag den där förbannade ugnen. Morr.
Lite eufori
Jag blir bara mer och mer kär i det här stället. Både själva platsen och lägenheten :o) Hur jag nu kan säga så om en simpel hyresrätt. En hyresrätt av samma årgång som den i Umeå och därmed inte så ny - men betydligt mycket fräschare... och som sagt.... balkongen... BALKONGEN! Vi behöver inte ens slåss om den för den är så stor :o) Allt är ju så mycket bättre här - förutom att man saknar vissa förstås - särskilt nu när man kommer hem till kocken Nicke på heltid :o) Iof så försökte jag steka korv igår... slutade med att jag brände magen (jojomen, det stänkte olja) när jag höll på att vända på eländet. Jag + kök = DANGER. Jag ska hålla mig till det jag fortfarande kan - brygga kaffe.
Ställde mig och bakade en kaka så här på kvällskvisten. Tänkte iof inte på att klocka den - kom av mig helt när det kom ett glädjebud - eller vad man nu ska kalla det :o) Men jag tror kakan överlevde min förvirring :o)
I övrigt så... relationsmässigt och socialt går det riktigt bra :o) Har fått mig en allt-i-allo-mentor här i Skultuna, som guidar och ser till så jag hittar rätt här i Västmanland. Riktigt trevliga grannar har vi också, de inte bara hälsar - de stannar och ska prata också :o) Jag är förvisso inte förvånad över att vi har bondat med de mitt emot - av någon anledning så bondar jag alltid med dem som bor på "andra sidan trappen".
Hepp, ska ta och smaka den där kakan nu och sen är det snart sänggående... upp tidigt igen imorgon.
Ang giftemål - citat av min idol
"riktigt kul att höra att vi är flera som gett upp med att försöka finna ngn bättre att dela livet med"
Ställde mig och bakade en kaka så här på kvällskvisten. Tänkte iof inte på att klocka den - kom av mig helt när det kom ett glädjebud - eller vad man nu ska kalla det :o) Men jag tror kakan överlevde min förvirring :o)
I övrigt så... relationsmässigt och socialt går det riktigt bra :o) Har fått mig en allt-i-allo-mentor här i Skultuna, som guidar och ser till så jag hittar rätt här i Västmanland. Riktigt trevliga grannar har vi också, de inte bara hälsar - de stannar och ska prata också :o) Jag är förvisso inte förvånad över att vi har bondat med de mitt emot - av någon anledning så bondar jag alltid med dem som bor på "andra sidan trappen".
Hepp, ska ta och smaka den där kakan nu och sen är det snart sänggående... upp tidigt igen imorgon.
Ang giftemål - citat av min idol
"riktigt kul att höra att vi är flera som gett upp med att försöka finna ngn bättre att dela livet med"
När man har problem med stress...
...så har man och använder en filofax. Flitigt.
Är helt slut efter dagens arbetspass. Imorgon blir det färd av till Skansen också. Tippar på att jag kommer sova mig igenom onsdagen sen, min enda ledig dag denna vecka. Men jag har, givetvis - annars är jag ju inte jag, hellre fullt upp än ingenting att göra. Iof skulle det väl inte skada med lite mer ledigt nu så jag kan plocka färdigt någon gång :o) Eller ska vi hitta på att det är någon ny trend att bo med halvuppackade kartonger och bara balkongen som fullinredd?
Nicke skulle vara snäll och ställa in mina böcker i bokhyllan.... tyvärr gjorde han ju bara fel fel feI; i mina ögon. Det är inte lätt att leva med tvångarPeigi :o) För övrigt känner jag mig riktigt asocial med alla utom dem jag träffar på jobbet förstås. Har fullt sjå med att blott hinna prata med Nicke. Idag hann vi med att prata medan jag stod i duschen och Nicke var i hallen och gastade. Men vi är nöjda ändå, vi får ju sova ihop :o) Kunde vara värre. Det är väl det som är det mest positiva med att ha kämpat sig igenom perioder på distans, det ska mycket till innan man kommer upp i känslan av "nä fy faaan vad det är synd om oss". Närmare bestämt minst tre månader isär. Efter tre månader utan att ha träffats tror man att telefonluren är ens livskamrat.
Är helt slut efter dagens arbetspass. Imorgon blir det färd av till Skansen också. Tippar på att jag kommer sova mig igenom onsdagen sen, min enda ledig dag denna vecka. Men jag har, givetvis - annars är jag ju inte jag, hellre fullt upp än ingenting att göra. Iof skulle det väl inte skada med lite mer ledigt nu så jag kan plocka färdigt någon gång :o) Eller ska vi hitta på att det är någon ny trend att bo med halvuppackade kartonger och bara balkongen som fullinredd?
Nicke skulle vara snäll och ställa in mina böcker i bokhyllan.... tyvärr gjorde han ju bara fel fel feI; i mina ögon. Det är inte lätt att leva med tvångarPeigi :o) För övrigt känner jag mig riktigt asocial med alla utom dem jag träffar på jobbet förstås. Har fullt sjå med att blott hinna prata med Nicke. Idag hann vi med att prata medan jag stod i duschen och Nicke var i hallen och gastade. Men vi är nöjda ändå, vi får ju sova ihop :o) Kunde vara värre. Det är väl det som är det mest positiva med att ha kämpat sig igenom perioder på distans, det ska mycket till innan man kommer upp i känslan av "nä fy faaan vad det är synd om oss". Närmare bestämt minst tre månader isär. Efter tre månader utan att ha träffats tror man att telefonluren är ens livskamrat.
Sådant där ger sig :o) När det gäller Nicke och mig är jag ordentligt lugn och trygg. Inga frågetecken där. Jag kan bli trött, slut och le över en massa saker förutom vårt förhållande :o) Tack och bock för att slippa bråka.
Uff vad jag är trött i kroppen. Har promenerat en massa idag, emellan åskskurarna. Dags för lite återhämtning :o)
Drömmar
Fy vale.
Hade en sån fantastisk dröm i natt... blev så jäkla besviken när jag vaknade. Drömde att vi äntligen fick tag på bil, som uppfyllde alla våra krav och ändå var tokbillig. En riktigt glad överraskning fick vi också när en kompis höll på att backa ner den i ett dike och jag upptäckte att vi hade dubbelkommando så jag kunde bromsa åt henne.
Jaja, nån dag får vi väl tag på en bil som motsvarar våra förväntningar. Men då utan dubbelkommando :o) Nicke blir väl tokig annars.
Jahopp. I övrigt då? Vi gjorde en tårta igår, jag och Nicke, och så åt vi lite midsommarmat.. liiite har vi firat med andra ord. Ska söka lite jobb till hösten, just nu spyr jag på mer plugg. Kan bara tänka mig ett alternativ av de plugg jag sökt och det är distansutb. Men men.. får se hur det känns i höst.
Dags att ta lite kaffe nu och äta upp resten av tårtan från igår :o)
Ps. Jag älskar älskar älskar vår balkong!
Hade en sån fantastisk dröm i natt... blev så jäkla besviken när jag vaknade. Drömde att vi äntligen fick tag på bil, som uppfyllde alla våra krav och ändå var tokbillig. En riktigt glad överraskning fick vi också när en kompis höll på att backa ner den i ett dike och jag upptäckte att vi hade dubbelkommando så jag kunde bromsa åt henne.
Jaja, nån dag får vi väl tag på en bil som motsvarar våra förväntningar. Men då utan dubbelkommando :o) Nicke blir väl tokig annars.
Jahopp. I övrigt då? Vi gjorde en tårta igår, jag och Nicke, och så åt vi lite midsommarmat.. liiite har vi firat med andra ord. Ska söka lite jobb till hösten, just nu spyr jag på mer plugg. Kan bara tänka mig ett alternativ av de plugg jag sökt och det är distansutb. Men men.. får se hur det känns i höst.
Dags att ta lite kaffe nu och äta upp resten av tårtan från igår :o)
Ps. Jag älskar älskar älskar vår balkong!
Fram kommer det ett...
...hem?!
Idag har vi fått till hur i hela friden vi skulle möblera i vardagsrummet. Efter flera vändningar hit och dit blev det bra :o) Tur det,kan jag bara kasta mig i fåtöljen imorgon när jag kommer hem från jobbet och bara njuta. Blunda för alla kartonger och sånt förstås.
Var riktigt overkligt imorse när jag vaknade. För det värsta var Nicke där och för det andra låg jag i en säng :o) Badet igår och att sova i en ordentlig säng har mjukat upp min rygg lite tack och lov, jag är inte lika stel och miserabel som jag har varit tidigare. Blir skönt att slippa köra bil nu... tills Nicke har kommit på vad det är för bil vi ska ha :o)
Ska ta och dricka lite te nu (ajemän, te och inte kaffe) innan det är sängdags :o)
Idag har vi fått till hur i hela friden vi skulle möblera i vardagsrummet. Efter flera vändningar hit och dit blev det bra :o) Tur det,kan jag bara kasta mig i fåtöljen imorgon när jag kommer hem från jobbet och bara njuta. Blunda för alla kartonger och sånt förstås.
Var riktigt overkligt imorse när jag vaknade. För det värsta var Nicke där och för det andra låg jag i en säng :o) Badet igår och att sova i en ordentlig säng har mjukat upp min rygg lite tack och lov, jag är inte lika stel och miserabel som jag har varit tidigare. Blir skönt att slippa köra bil nu... tills Nicke har kommit på vad det är för bil vi ska ha :o)
Ska ta och dricka lite te nu (ajemän, te och inte kaffe) innan det är sängdags :o)