peigi

Jag har inte druckit kaffe sedan måndagen den 17:e vilket nu har satt sina effekter. För så är det, det är givetvis kaffet, och inte magkatarren som är det primära problemet. Öh? Ok, men det är sant. Jag kan ta magkatarr, men jag kan inte ta ett liv utan kaffe. Helsefyr heller.

Det fina med att ha utbildningen jag har, analysegenskapen som är så jag, samt jobbet jag har är att jag kan tolka och förstå mig själv på hundra olika sätt. Jag har även blivit överparanoid och bergsäker på att jag, för närvarande, håller på att utveckla en personlighetsklyvning (eller så har jag alltid haft det - men realisten och snällingen av oss har flytt fältet).

Det är min sista vecka nu. Idag kom Elaka Carin fram. Objektivt sett kan jag skylla det på för lite kaffekonsumtion (nähä!!?) men subjektivt sett så tycker jag de förtjänar det. Idag var jag no mercy mot de som snackade skit om mitt majorlifedesicion (ska jag fortsätta som vikarie på en plats jag trivs bra på.. eller ska jag ta mitt drömjobb som också innebär fast anställning... hmm.. tough call). 

Oj vad dramatiskt det låter. Nåja, det som hände var att jag hade en tonårsrevolution... eller möjligen så hade jag precis fyllt 3 år. Jag vägrade ta på mig några extra turer, krävde rast (min andra rast på fyra månader) och var allmänt kinkig. Fast inte mot de som varit schyssta och som jag diggar stenhårt förstås... i stort sett alla. 

Det enda jag vill nu är att shoppa för kung och fosterland, dricka massa kaffe, shoppa och dricka kaffe, shoppa och dricka kaffe. Jag har lust att dra iväg imorgon men det skulle innebära att jag måste ta bilen vilket innebär att jag måste parkera. What the fuck. Om jag bara kunde nöja mig med att plöja stan liksom. Fönstershoppa tills morsan kommer hit. 

Stackars mamma. Jag kommer att överrösa henne med frågor om hur i hela friden vi ska göra med mitt och Nickes bröllop. Jag försöker att tänka på viktiga saker som lokal, fotograf, hur många vi ska vara osv... men dummernöten tänker ju bara på färger!!!!! Hilfe hilfe!