I am the One and Only


Whoohooo snart är det nytt år! Frågan är om jag kan lämna det som varit med gott sinne? 2007 var och är året som rungade ganska bra:

  • I januari var det äntligen dags, socionomexamen togs emot med öppna armar efter 3,5 års slit
  • I februari fyllde min blivande 30 år... och jag och Tess hade våra vinkvällar 1-2 gånger i veckan
  • I mars pluggade jag alltför mycket, sökte sommarjobb och fick det och var alltjämt galen.
  • I april var jag ledig i 1,5 vecka. Sanna mina ord, jag var ledig för första gången på flera år!!
  • I maj var vi på 90 -60 -30 -2o-års fest... men innan det så förlovade vi oss, började planera bröllop och fick skavsår av ringarna innan vi och fingrarna anpassade sig efter det nya.
  • I juni tog jag körkort och så flyttade vi från Umeå till Skultuna.
  • I juli.... usch.... jobbade jag bara. Jooo, sökte i min enfald en tillsvidare-tjänst jag aldrig trodde jag skulle få.
  • I augusti... jobbade jag... och fick förlängt på mitt vik... Tror jag badade en gång
  • I september trodde jag att jag skulle fixa jobb och plugg på heltid vardera lätt som en plätt. Jag gav upp plugget ganska snart och kände mig som en flopp. Sedan har jag för mig att det var i början av september jag blev erbjuden tjänsten jag hade sökt. Och förlängt på andra jobbet i ett år.
  • Men jävlar, nu håller jag på att glömma vikariefesten vi hade i september.. Holy Moly!!!
  • I oktober tackade jag för mig på Särskilda omsorgen, lämnade min roll som vikarie och axlade en annan, betydligt skönare roll som fast anställd. Jag tog också tag i mitt shoppingmissbruk som varit sorgligt lidande sedan våren. Min kära mor vallfärdade ner för att jag skulle komma igång ordentligt och stötta mig genom de första lyckorusen.
  • I november var jag en hejare på att ta bilen till jobbet tills jag höll på att krocka med en galning.
  • I december.. huvva huvva huvva... Julbordet med jobbet.... jag bowlade för första gången på flera år och var alldeles lyrisk över att jag inte hade gjort ont... (kan tro det, jag tror anledningen stavas V I N), jag hade ett alldeles för tungt klot som jag envisades med att ha, tappade det flera gånger men jag var ändå (med tanke på omständigheterna) riktigt bra. Vidare var jag upp på scen och sjöng karaoke så till den grad att jag inte törs gå till det där stället nå mer. Även om jag var långt ifrån värst den kvällen. Tog bland annat tonerna till the One and Only och jag bara undrar, var är min sk ödmjukhet? Min självironi brukar innefatta nedvärderingar av mig själv, inte egofixeringar...
  • I december var det även dags för hälsoprofil, lånelöften och jakt efter lägenheten vi ska köpa... Lägenheten blir förhoppningsvis av under 2008, frågan är bara om jag om ett år är fru eller fröken och hur i hela friden jag överlever en ordentlig semester!

Jag tror att the One and Only får avsluta min resumé av mitt 2007. Den får symbolisera mina framgångar och egenheter under året och vara min version av "jag är duktig jag!" i gott och väl ett dygn till.

För er som inte minns eländeslåten:
http://www.youtube.com/watch?v=EJxxYlcN0Is&feature=related


Nyårslöften då... ? Jag har lovat mig själv att avlägga löften som jag vet att jag kan hålla.. dessa lyder som följande:
  1. Jag ska fortsätta dricka kaffe (måttligt)
  2. Jag ska fortsätta dricka whiskey (det är ju faktiskt vin som gör att man bowlar åt fel håll och sjunger karaoke)
  3. Jag ska ha semester


Så, det får duga!
Nu ska jag till sängs och vila upp mig inför ett dagspass på jobbet... Går bara till 13.30 och sen blir det partaj!

Kick ass granne!


Så har man då varit på julbord med jobbet. Givetvis åt jag alldeles för mycket, och snudd på drack för mycket också - kan bara symboliseras av det faktum att jag var jätteglad över att jag inte hade ont i min dåliga axel när jag bowlade... men så här i efterhand är det bara att inse att alkoholen hjälpte till... aj aj aj.. men kul var det! Jag tror jag bjöd på en rejäl show när jag tappade klotet så det for bakåt några gånger! Sedan var jag upp och sjöng också - å fan vad illa det lät. Huvva. Huvva. Som tur var så hade jag bara en arbetskamrat kvar i byggnaden när det var som värst.

Idag är jag rejält hes, riktigt "farbror godis"-hes, huvva!

Dagen till ära har jag suktat efter julmust, chips och pizza men hittills fått nöja mig med pepparkakor och kaffe och en häftig diskussion i trapphuset mellan vår nye granne och en jehovas som gör sina rundknackningar (han har inte hunnit till oss än och jag har informerat Nicke om att vi INTE är hemma så nåde om han öppnar dörren). Fan, min granne rockar fett, de har munhuggats i snart en timma nu och grannen har otroligt genomtänkta frågor och svar till den där stackarn som vågar sig på att knacka runt här.

Å nej nu tog samtalet slut.. Nu är vi inte hemma längre!