peigi

Vi spanade in vigsellokalen igår... och fann vår festlokal på samma gång, bara ett stenkast (hehe) bort! Känns toppen! Känns som om vi kom flera mil närmare dagen D nu. Det får inte plats så många, men det är så mysigt där så det känns bara givet! Är egentligen bara bra att det inte får plats så många, vi är ju inte rika precis.  En positiv sak är att jag kan slappna av lite - när man inte har samma rosa drömmar som alla andra eller inte tycker det är självklart att visa känslor utåt så blir det lite press om det ska vara en massa folk med. Kontentan av själva bröllopet är ändå att jag ger Nicke ett löfte... och därefter blir allt så mycket enklare juridiskt sett! Fast det får man inte säga högt - tydligen så ska man gifta sig av kärlek, inte av juridiska skäl, personligen anser jag att det är underförstått.... men det är jag det, jag förstår inte hur man kan drömma så om bröllopsdagen, själv drömmer jag mest om vårt gemensamma liv. Kanske är det därför som Nicke verkligen är med och planerar för jag hade ingen färdig (eller ingen) bild av hur det skulle vara.... Faktiskt är det han som mest har fixat och donat hittills - även om jag kom med idén till vigsellokalen (storartat!). Jaja, jag vet inte, vilse i min egen trädgård typ.

Insåg ganska snart att det är upp till mig att fixa inbjudninskorten om tanken är att göra dem själv, istället för att trycka upp. Nickes underbara citat "När ska du ha tid med det!?" Inte "vi" utan "du" :o) Om vi däremot skulle trycka upp så kunde han vara med sa han, men absolut inte sitta och pyssla för hand. Det är väl inte mer än rättvist förstås, med tanke på allt han har styrat med nu!

Imorgon är det p-meeting på jobbet, hehe!


Undrar när min antagligen svettige karl kommer hem från träningen då.. Jag är hungrig, maten är klar och faktum: lagad av moi!

Long time no see...
Det jag gör just nu är att gå mellan jobb och bostad, eller gå och gå, åka däremellan snarare. Vad gäller det sociala livet ligger jag sorgligt efter och jag ber om ursäkt till alla familjemedlemmar och vänner som nog undrar om jag gått upp i rök. Jag SKA ta mig i kragen. Min vardag just nu: jobba, komma hem, somna i soffan, dricka kaffe och äta en massa onyttigt, lägga sig, vakna och dra iväg till jobbet. Sedan går det bara runt runt runt..

Fick order om att göra ett livslängdstest.. order eller order, det var en uppgift i förra kursen. Töntig kurs förresten, jag har i stort sett gäspat mig igenom den. Men men.. enligt livslängdstestet skulle jag som det såg ut då leva till 99. Riktigt bra tycker jag, men av någon sjuk anledning så fick jag feedback på 11 sidor med förslag på hur jag skulle kunna förlänga mitt liv. Va?? Det både räcker och blir över med 99 tack!

Glädjedödartestet kom minsann på hur jag skulle kunna leva till 99,5: sluta med kaffe!! Så jag ska ge upp det enda som får igång mig på morgonen för att leva ett halvår längre än beräknat...? Skulle inte tro det.

För att spinna vidare så ska jag nu göra en hälsoprofil genom jobbet... och jag ska tydligen vara beredd på att göra en del förändringar med mitt liv. Kan ju vara bra, en spark i baken kan behövas emellanåt. Med tanke på att hälsoprofilen ska utvärderas nästa år  så har jag ju något att jobba emot.

Förresten... den 18 januari kommer jag vara pluggfri. Jag har äntligen insett mina begränsningar. Det räcker med det här jobbet, våra två väldigt väldigt storslagna planer, hemmalivet, katterna och att försöka åka och hälsa på familjen någon gång.

Positivt just nu:
¤  Det är inte så dumt att vara tillsvidare anställd inom kommun trots allt!
¤  Jag har en sambo som förser mig med mat och matlådor
¤  Jag har en sambo som just nu är den ende som ordnar med våra weddingplans
¤  Mitt jobb känns jäkligt meningsfullt. I make a difference.
¤  Snart är det advent och jag får pynta! Katterna ser nog också fram emot det.. massor att riva ned!
¤  Snart är det advent och då ska det glöggas!
¤  Snart är det advent och jag får inviga vår nya adventsljusstake!
¤  Min symaskin är BÄST!
¤  Vi har fyra oöppnade kaffepaket (jag tror jag överlever helgen)