När man har problem med stress...
...så har man och använder en filofax. Flitigt.
Är helt slut efter dagens arbetspass. Imorgon blir det färd av till Skansen också. Tippar på att jag kommer sova mig igenom onsdagen sen, min enda ledig dag denna vecka. Men jag har, givetvis - annars är jag ju inte jag, hellre fullt upp än ingenting att göra. Iof skulle det väl inte skada med lite mer ledigt nu så jag kan plocka färdigt någon gång :o) Eller ska vi hitta på att det är någon ny trend att bo med halvuppackade kartonger och bara balkongen som fullinredd?
Nicke skulle vara snäll och ställa in mina böcker i bokhyllan.... tyvärr gjorde han ju bara fel fel feI; i mina ögon. Det är inte lätt att leva med tvångarPeigi :o) För övrigt känner jag mig riktigt asocial med alla utom dem jag träffar på jobbet förstås. Har fullt sjå med att blott hinna prata med Nicke. Idag hann vi med att prata medan jag stod i duschen och Nicke var i hallen och gastade. Men vi är nöjda ändå, vi får ju sova ihop :o) Kunde vara värre. Det är väl det som är det mest positiva med att ha kämpat sig igenom perioder på distans, det ska mycket till innan man kommer upp i känslan av "nä fy faaan vad det är synd om oss". Närmare bestämt minst tre månader isär. Efter tre månader utan att ha träffats tror man att telefonluren är ens livskamrat.
Är helt slut efter dagens arbetspass. Imorgon blir det färd av till Skansen också. Tippar på att jag kommer sova mig igenom onsdagen sen, min enda ledig dag denna vecka. Men jag har, givetvis - annars är jag ju inte jag, hellre fullt upp än ingenting att göra. Iof skulle det väl inte skada med lite mer ledigt nu så jag kan plocka färdigt någon gång :o) Eller ska vi hitta på att det är någon ny trend att bo med halvuppackade kartonger och bara balkongen som fullinredd?
Nicke skulle vara snäll och ställa in mina böcker i bokhyllan.... tyvärr gjorde han ju bara fel fel feI; i mina ögon. Det är inte lätt att leva med tvångarPeigi :o) För övrigt känner jag mig riktigt asocial med alla utom dem jag träffar på jobbet förstås. Har fullt sjå med att blott hinna prata med Nicke. Idag hann vi med att prata medan jag stod i duschen och Nicke var i hallen och gastade. Men vi är nöjda ändå, vi får ju sova ihop :o) Kunde vara värre. Det är väl det som är det mest positiva med att ha kämpat sig igenom perioder på distans, det ska mycket till innan man kommer upp i känslan av "nä fy faaan vad det är synd om oss". Närmare bestämt minst tre månader isär. Efter tre månader utan att ha träffats tror man att telefonluren är ens livskamrat.
Sådant där ger sig :o) När det gäller Nicke och mig är jag ordentligt lugn och trygg. Inga frågetecken där. Jag kan bli trött, slut och le över en massa saker förutom vårt förhållande :o) Tack och bock för att slippa bråka.
Uff vad jag är trött i kroppen. Har promenerat en massa idag, emellan åskskurarna. Dags för lite återhämtning :o)
Kommentarer
Postat av: Caroline
Låter underbart! Jag hoppas det förblir så med dig och din Nicke:)
Trackback