peigi

Imorgon är det dags!!!!!!
Det jag fruktar allra mest är att ta mig dit. Hur i hela friden ska jag hitta??? Som det inte är nog är det såklart flera olika platser vi ska vara på under introduktionen och utbildningen.. och jag då, som har noll koll!!!

Givetvis har jag börjat fundera över min blotta existens och vad tusan jag kan tillföra. Hur fick jag det här jobbet? Borde jag inte ha tagit nåt jag kan, typ biståndshandläggare? Varför ska jag vara daredevil för?? Vadå min absoluta passion, det här går ju inte, backa tillbaka och ta den trygga vägen istället. Jisses.

Men va FAN. Ryck upp dig Carin!!! Är det inte ditt drömjobb för tusan?? Sluta vara en sån chicken!!

Satt och fräste över det förbannade spssskitsjävlaprogrammet idag och undrade vad tusan jag höll på med där också. Det hela slutade med att jag nu droppar den kursen så jag kan fokusera på jobb och bröllop. Important stuff. Jag vill ha ett liv också förresten. Lite meningslös tid när jag bara kan dega framför tvn. Tror jag kommer behöva mycket sånt nu.

Dagens ironi eller vad man nu ska kalla det:
Min m2b, ni vet, mannen som är bergsäker på att han ska dela sitt liv med mig och påstår att han kan tala om allt han vill för mig och blablabla.... han fick en snusdosa av sina kompisar när han åkte till åland... har han talat om det för mig? Nej. Fine, det kan jag leva med. Jag berättar inte när jag går över min dagliga rekommenderade koffeindos heller.

Nåja. Hur jag kom på karln.... jag klev helt sonika in i datorrummet, känner doften av snus, och inte bara snus... rapé!!! Den som jag snusade för flera år sedan! "Fan vad det luktar snus" säger jag högt och irriterat varvid färgen på Nickes ansikte raskt närmar sig rött... (typ bordeaux hehe) och han klämmer ur sig ett pipigt "ja". Därefter börjar han raskt försvara sig med att "han fick dosan av sin kompis" "han har inte alls försökt dölja det för mig, han såg bara ingen anledning att berätta" och min favorit "jag har inte alls gömt dosan!!!". Dosan låg förövrigt i en låda i datorrummet, längst bak och under en massa papper. Hmm. Och för att inte ha försökt dölja det för mig har han varit duktig på att ta snus när jag inte är i närheten. Vilken murvel. Var ju rena rama turen att jag kom på honom.

Rolig jäkel. Jag skrattade som bara den, tårarna rann när jag såg hans förnärmade min. Vad ska det bli av oss två egentligen??

Det värsta av allt: han vägrade ge mig en snus "för han hade så få kvar". Men jag tror han blev stött när jag började reta honom. Stackars karl.