peigi

Vi spanade in vigsellokalen igår... och fann vår festlokal på samma gång, bara ett stenkast (hehe) bort! Känns toppen! Känns som om vi kom flera mil närmare dagen D nu. Det får inte plats så många, men det är så mysigt där så det känns bara givet! Är egentligen bara bra att det inte får plats så många, vi är ju inte rika precis.  En positiv sak är att jag kan slappna av lite - när man inte har samma rosa drömmar som alla andra eller inte tycker det är självklart att visa känslor utåt så blir det lite press om det ska vara en massa folk med. Kontentan av själva bröllopet är ändå att jag ger Nicke ett löfte... och därefter blir allt så mycket enklare juridiskt sett! Fast det får man inte säga högt - tydligen så ska man gifta sig av kärlek, inte av juridiska skäl, personligen anser jag att det är underförstått.... men det är jag det, jag förstår inte hur man kan drömma så om bröllopsdagen, själv drömmer jag mest om vårt gemensamma liv. Kanske är det därför som Nicke verkligen är med och planerar för jag hade ingen färdig (eller ingen) bild av hur det skulle vara.... Faktiskt är det han som mest har fixat och donat hittills - även om jag kom med idén till vigsellokalen (storartat!). Jaja, jag vet inte, vilse i min egen trädgård typ.

Insåg ganska snart att det är upp till mig att fixa inbjudninskorten om tanken är att göra dem själv, istället för att trycka upp. Nickes underbara citat "När ska du ha tid med det!?" Inte "vi" utan "du" :o) Om vi däremot skulle trycka upp så kunde han vara med sa han, men absolut inte sitta och pyssla för hand. Det är väl inte mer än rättvist förstås, med tanke på allt han har styrat med nu!

Imorgon är det p-meeting på jobbet, hehe!


Undrar när min antagligen svettige karl kommer hem från träningen då.. Jag är hungrig, maten är klar och faktum: lagad av moi!