peigi

Vilken jäkla dag det blev. Först ringde min nuv chef och sa att hon hade lämnat referenser om mig. Därefter erbjöd hon ett heltids vikariat till den sista augusti nästa år - med chans till förlängning, och i slutändan dinglade en fast anställning, om jag bara hängde kvar . Jag sa att jag skulle tänka på det. Jag har ju trivts bra där, ingen tvekan om saken och jag har lärt mig massor på bara några månader. Dock har jag inte varit så sugen på att fortsätta vikarie-slitet. Ett år till minst?

Tack och lov ringde chefen innan besöket hos optikern så jag kunde beställa vilka bågar jag ville, kosta vad det kosta ville - jobb skulle jag ändå ha i minst ett år. Nu blev det inte så dyrt ändå, men nöjd blev jag iaf :o)

Efter besöket hos optikern ringer näste person och erbjuder mig fast... Fast. Fast. FAST. FAST. Fast! Inte nog med att jag från och med oktober är fast anställd - jag kommer att få vara med alldeles från scratch på det här boendet. It's a dream come true, för en sådan som mig. Det är verkligen en dröm, för jag trodde att jag hade noll chans att komma in där. 22 år och nyutexad och ska slåss med ett par hundra sökande?

Åååh.. det här ska bli så jäkla kul!

Jag och Nicke gick ut och firade sen, gottade oss ordentligt. Kom hem och somnade som en stock i soffan, med Felix förstås. Känns som om jag kommer kunna sova mycket bättre nu framöver! Verkar ha varit klok i valet av referenser, det var jättekul att få återberättat vad de hade sagt om mig.

Allt känns så konstigt.
Imorgon ska jag ringa min nuv chef och tacka nej till vik:et.
Är kvar där fyra veckor till så jag hinner förbereda mig på att jag ska sluta där. Blir sorgligt förstås.