Tidspessimisten
Pratade just med ärovördige Mathias, om julstress och sånt fint. Fattar inte hur man inte kan vara klar med julklapparna den här veckan... (som en kär bror inte är). Vore det jag så... tja, då... det finns bara inte. Jag är en av Sveriges ledande tidspessimister, vilket har som följd av, att om jag får styra och ställa som jag vill, så är jag klar med allt några år innan alla andra ens har satt igång.
Jag hade nog kunnat vara Universums ledande tidspessimist om det inte vore för (vore, det är ett fint ord det) en av de värsta tidsoptimisterna genom tiderna, Niklas. Råkade trilla i hans snara och sedan dess har jag en enorm bromskloss i alla projekt jag tar mig till. Veckostädningen till exempel. När han pausar så har inte jag längre karaktär att stå emot, utan förvärrar hela situationen, oftast med att göra kaffe... o dååå blir det plötsligt en lång paus. Han kan sina knep, den karln.
Ska jag åka buss ska jag helst vara redo och på plats vid hållplatsen någon månad innan bussj*veln faktiskt går. Ibland brukar Nicke hota med taxi och då ruckas alla mina tidsplaner :S
Den här Niklas har varit duktig på att dra ner min vilopuls också. Faktiskt så tror jag inte att jag hade någon vilopuls innan jag träffade honom.
Det har, ve och fasa, hänt att vi har kommit försent till events med vännerna.
Jag har även börjat med meningslösa projekt. Såna där som inte leder någonstans. Min virkning t. ex. Jag virkar en massa rutor, som från början kanske skulle bli några kuddar ( överkast till king size säng är väl mera troligt nu). Helt ärligt; jag sitter vid tvn och virkar ruta på ruta som läggs i en hög. Mer händer inte. Ännu. Nu tar varje ruta längre tid också, efter katternas intåg i vårt hem. Sätter jag mig med sånt där så ska de ju ligga i knäet och spinna... något som jag inte kan motstå.
Men men men men men... hur kan man gå till ett par dar innan jul, inte ha en enda julklapp klar, och ändå vara så lugn och nöjd?
Imorgon kommer tydligen brorsan och hans buspojkar... fara o färde :o)
Jag hade nog kunnat vara Universums ledande tidspessimist om det inte vore för (vore, det är ett fint ord det) en av de värsta tidsoptimisterna genom tiderna, Niklas. Råkade trilla i hans snara och sedan dess har jag en enorm bromskloss i alla projekt jag tar mig till. Veckostädningen till exempel. När han pausar så har inte jag längre karaktär att stå emot, utan förvärrar hela situationen, oftast med att göra kaffe... o dååå blir det plötsligt en lång paus. Han kan sina knep, den karln.
Ska jag åka buss ska jag helst vara redo och på plats vid hållplatsen någon månad innan bussj*veln faktiskt går. Ibland brukar Nicke hota med taxi och då ruckas alla mina tidsplaner :S
Den här Niklas har varit duktig på att dra ner min vilopuls också. Faktiskt så tror jag inte att jag hade någon vilopuls innan jag träffade honom.
Det har, ve och fasa, hänt att vi har kommit försent till events med vännerna.
Jag har även börjat med meningslösa projekt. Såna där som inte leder någonstans. Min virkning t. ex. Jag virkar en massa rutor, som från början kanske skulle bli några kuddar ( överkast till king size säng är väl mera troligt nu). Helt ärligt; jag sitter vid tvn och virkar ruta på ruta som läggs i en hög. Mer händer inte. Ännu. Nu tar varje ruta längre tid också, efter katternas intåg i vårt hem. Sätter jag mig med sånt där så ska de ju ligga i knäet och spinna... något som jag inte kan motstå.
Men men men men men... hur kan man gå till ett par dar innan jul, inte ha en enda julklapp klar, och ändå vara så lugn och nöjd?
Imorgon kommer tydligen brorsan och hans buspojkar... fara o färde :o)
Kommentarer
Trackback